Oavgjort för a-dam mot Främmestad/Elmer-Fåglum/Nossebro

Dagens möte med Främmestad blev en kämpig tillställning mellan två lag som båda visade en stor vilja och önskan om att ta tre poäng, kanske är det då inte mer än rättvist att det slutade med en delad kompott. Den halvtråkiga inställning vi visat de senaste två matcherna var idag mer eller mindre försvunnen och om det beror på den speciella derbykänslan eller en i princip ny försvarsformation vågar jag inte svara på, men oavsett var det härligt att känna att glädjen återigen fanns där. Vi gjorde trots allt en bra insats över 90 minuter och det är små små marginaler som gjorde att vi inte fick med oss en seger. Slutresultat 3-3.

För en gångs skull, får man nog säga, fick vi till en relativt stark start på matchen. Det kändes som att vi var taggade på att lira boll och inledningsvis fick vitklädda Främmestad knappt låna bollen. Vi hittade flera fina kombinationer, spelade över stora ytor på planen och visade tydligt att vi ville få en passning. Ganska snart började vårt "övertag" märkas på våra motståndare som blev mer och mer stressade och vi fick på grund av det äga boll än mer då de lätt slog bort sina chanser. Trots en kraftigt förändrad startelva lyckades vi verkligen hitta varandra och självfötroendet växte i takt med att matchklockan tickade framåt.

Helt oväntat var inte heller vårt ledningsmål, även om det krävdes en hel del ihärdiga försök för att nå dit. En passning från Anni på kanten stutsade rätt väg och Ida kunde bana vägen åt Matilda som säkert placerade in 1-0. Det var redan i nästkommande anfall nära att vår ledning utökades men då var istället motståndarnas målvakt beredd och vi fick börja om. Känslan efter vårt ledningsmål var givetvis positiv och även om vi som sagt fortsatte pressa på framåt så kändes det som att vi var lite nöjda med resultatet. Löpningarna blev inte riktigt lika fartfyllda och passningarna satt inte helt hundra vilket gjorde att Främmestad kunde ta sig in i matchen mer och mer. Deras spelidé var ganska tydlig och det passade vårt försvarsspel bra då de gärna försökte komma runt på kanterna trots att vi visade upp minst lika stor snabbhet som de kvicka yttrarna. Därför var det också vi som till sist kunde näta igen.

Högt upp i planen med många spelare, bättre kan det ju egentligen inte bli. Vi blev av med bollen strax utanför straffområdet och Josse kunde vinna tillbaka den och spela fram till Frisse som fick en riktig pangträff och 2-0 var ett faktum. Helt klart ett viktigt mål men tyvärr blev det också så att vi slappnade av än en gång och bjöd in våra motståndare mer och mer i matchen. När matchtiden började närma sig 45 minuter var det som att vi tog ett steg tillbaka för att låta bollen göra jobbet och Främemstad gav snabbt svar på tal när de med bara enstaka sekunder kvar kunde friställa en anfallare och därmed kom deras reducering precis innan halvtid, 2-1.

Generellt den här säsongen har pausvila fungerat på ett av två sätt för oss: vi höjer oss och gör en fantastiskt bra andra halvlek (ofta efter en ganska dålig första) eller så tappar vi spelet helt och blir passiva och lite bekväma. Tyvärr så visade det sig att alternativ nummer två var aktuellt idag och jag tror knappt att publiken hann komma tillbaka från sin kaffepaus innan Främmestad hade dunkat in 2-2 på hörna. Vi hängde inte alls med i de snabba omställningarna och visade än en gång oturligt nog att hårt slagna inlägg är någonting som vi verkligen behöver jobba på. Det visade sig snart att just de fasta situationerna idag var lite av en räddning för Främmestad då deras första och enda ledningsmål för matchen blev resultatet av en frispark. Linda gjorde en fin räddning på första skottet men vi var väldigt passiva på returen och tre rusande vitklädda slogs om att få slå bollen i mål, 2-2. Klantigt av oss att på relativt kort tid tappa en tvåmålsledning till ett underläge men det kändes någonstans som att en gnutta tålamod skulle räcka för att komma ikapp.

Det visade sig också att så blev fallet. Ida vann boll mitt på plan och fick den vidare till Josse som kunde vända runt och leverera en djupledspassning till Matilda. Ensam mot målvakten kunde hon peta in 3-3 och med fem minuter kvar kändes det lika viktigt som ett mål i en VM-final. Främmestad tappade också suget, förståeligt nog, och vår energi framåt gav flera chanser. Vi hade verkligen bud på fler mål de sista minutrarna men kom aldrig riktigt till några rena avslut och till sist blåste domaren av matchen och därmed ett oavgjort resultat.

Med tanke på hur sent vår kvittering kom så vill jag ändå på ett sätt säga att dagens match (delvis) känns som en vinst. Vi har tyvärr några svackor i matchen som är lite väl djupa och det är i dessa som Främmestad avancerar framåt och får in sina mål. Lite högre lägstanivå och skarpare koncentration och jag tror att vi hade kunnat styra bort åtminstone ett-två av de lägena. Värt att ha i åtanke att vi idag också "tvingades" testa en helt ny backlinje och målvakt då höstens sjukdomar och diverse andra bekymmer bitit i. Stort cred till både Johanna, Saga och Rebecka som jobbade på hårt på nya positioner och även cred till Linda som efter flera års fotbollsuppehåll ställde upp som målis och gjorde en fantastiskt bra insats! Idag blev det även tre medlemmar av familjen Inedahl i truppen då Frida hoppade in på kanten och Lotte och Agnes fightades om anfallspositionerna, kul att se!

Nu tar vi en sista komplett träningsvecka och laddar om ordentligt för på lördag 29/9 spelar vi säsongens sista seriematch. Vi gästar Mellby klockan 15:00 och jag räknar med att så många som möjligt kommer och stöttar oss till vad som förhoppningsvis blir säsongens sista trepoängare!

Josefine Thunborg Larsson